Dofternas mysticism

Man brukar ju säga att en bild säger mer än tusen ord. Alla har vi någon liknat oss eller fått någon personlig tanke yttrad genom en specifik bild. Jag menar, idag överröses vi med bilder i olika former; alltifrån bilder på sociala medier, till memes och gifs. På sistone har jag tänkt på varför vi inte ger smaksinnet samma legitimitet. En smak i min mening, säger betydligt mer än tusen ord; i synnerhet i relation till doftsinnet. 

Forskare har kommit fram till att smakperception är ett av de mest komplexa mänskliga beteendena, då det involverar de flesta sinnena - speciellt doftsinnet; doftsinnet skapar så "odör-bilder".  Det är även noga utstuderat att, i den mänskliga hjärnan, är de perceptuella systemen nära sammanlänkade med till exempel systemet för minne och känslor. Det är därför vissa tänker på sin mormor när de känner doften av nybakade kanelbullar. Det är därför vissa vinkonnässörer brukar få upp bilder av vinets "terroir". Och det är därför jag får upp en bild av min mamma och hennes kokkonst, varje gång jag doftar på torkade nyponrosor.

För ett tag sedan flummade mina tankar i vanlig ordning, och kom till en synnerligen intressant insikt. Såvitt jag vet, är mat och dryck det enda som aktiverar alla sinnen samtidigt - i alla fall för mig. Jag menar, när vi lite halvt likgiltigt handlar på den överbelysta stormarknaden i hörnet, kollar vi efter en vattenmelon utan blåmärke. Vi kanske drar den lite lätt för näsan likt Mikael Persbrant under en utekväll på Stureplan, för att se om det ens doftar melon överhuvudtaget. Om man har ursprung från Mellanöstern kanske man till och med knackar på melonen för att kontrollera om det låter ihåligt; det ska vara ett tecken på mognad tydligen. Dock har det inte funkat för mig hittills. Skulle du ha turen att köpa melonen på en gatumarknad, kanske man även får en liten munsbit, vilket bör vara det ultimata kriteriet för inköpet. Varför? Jo mina kära fjäderfjun, det är då du sett fruktköttets erotiska rödhet; smekt den lite lätt på vägen till din mun; stoppat in den i din mun och låtit smakerna avlösas i ett orgasmiskt fyrverkeri; låtit smakmolekylerna göra sin nasala resa; och lyssnat på den sensuella blöta mjukheten när du tuggar. Oj vad snuskig jag blev känner jag i skrivande stund. Men jag kan fantamej inte låta bli - naturens skafferi ger mig dofter att förundras över. Dofter som etsar fast sig djupt inne i mitt hippocampus. Med det sagt, har jag en liten hemlighet som jag skall avslöja. Innan jag lägger mig varje kväll, doftar jag på Baccaraat Rouge 540 från Maison Francis Kurkdjian Paris. Varför kanske ni frågar då? I Jo mina kära hönsägg, bilden av Le Marais kullerstensstråk med pittoreska överväldigande intryck från renässanstiden och rofylld ungdomlig höst dyker fram i mitt huvud - som om jag vore på plats där. Attans... "vive la France et vive la republique", som Antoine Griezmann hade sagt! 

Det bör doftas över

Med detta sagt, menar jag inte att ni ska gå runt och sniffa och smaka på allt ni ser för att se om det skapar mentala bilder. Varför? Jo helt enkelt för att ni lär se ut som tidigare limmsniffare. Jag menar, vi gillar ju inte allt, let alone doftar på. Det vandrande skelettet Karl Lagerfeld sade det bäst när han yttrade: "I don't eat bubble gum, but I like the smell."